Igår så kände jag att jag verkligen älskar mitt jobb.

Vilka fantastiska upplevelser vi får vara med om!
Vi har under säsongen samlat ihop kläder, leksaker, schampo och allt möjligt från våra gäster för att lämna till en liten mayaby mitt ute i djungeln.
Igår var det dags för oss att åka dit. Jag har fortfarande svårt att förstå att detta var på riktigt, att det är på riktigt. Att människor bor så fattigt i små byar. Denna by har varken rinnande vatten eller el. Jag hjälpte en av tjejerna i byn att dra upp vattnet ur brunnen. Det var tungt. Fruktansvärt tungt. Trots att det var en liten hink. Ner till vattnet var det 22m och att dra den lilla hinken upp och ner ett par gånger var faktiskt jobbigt.

Märkligt.

Att se glädjen i dessa människors ögon när de tog emot våra "presenter" var helt fantastiskt. Att se deras lilla skola som har två klassrum och undervisar åtta olika åldersgrupper, wow. Att det totalt bor 55-60 stycken i byn. Att vi just nu bor i samma land, ca tre timmar ifrån varandra. Att jag sitter här med internet, pool på taket, ismaskin i köket, micro, ett kök, badrum med vatten både i toaletten och i duschen, ett stort sovrum, en balkong med utsikt över stan, oljud från närliggande barer och min största skräck i stan är polisen.

I den lilla byn så bor de i små palapas, små hyddor, husen består av ett rum som används till sovrum, kök, vardagsrum och sällskapsrum. Någon toalett är det inte tal om. Visserligen har myndigheterna byggt fyra toaletter, två till varje klassrum. Dumt kan man tycka. Vad ska en by som inte har vatten med två toaletter som kräver vatten för att fungera? Så långt hade myndigheterna inte tänkt. Men barnen har faktiskt fått en skola. Man skulle kunna tro att deras största skräck är jaguarerna, det är det inte. Jaguaren kan iaktta dig, men den attackerar dig inte. Den största skräcken är den fyr-huvade ormen. Blir du biten av denna så kommer döden snabbare än vad du tror. En man berättade att deras hund nyligen blev biten av ormen. Den sprang tio meter innan den föll ihop död. Lyckligtvis har de en gammal vis man i byn.
Han ville charma oss lite och berättade att han var ca 87år gammal. När sanningen kom fram fyller han snart hundra år. Mannen han vet om ett blad som man kan äta om man blivit biten av ormen. Detta bladet saktar ner giftet som ormen sprutar in och har du tur hinner du in till sjukhus. Men antagligen så kommer du att dö ändå.

Att se den här byn, barnen och de vuxna. Gemenskapen och tanken på hur enkelt de lever, var helt fantastiskt. Att jag fällde en tår eller två, det hör till.

Det var så otroligt häftigt att få se allt detta. Att få vara med. Jag kan fortfarande inte tro att det är sant.

Igår såg jag en verklighet som jag knappt trodde fanns, för två dagar sedan satt jag och funderade på om jag skulle köpa mig den senaste iphonen eller ej. Idag tänker jag att vad fasen ska jag med en sådan till?

Idag vill jag inget hellre än att samla in 8000sek så att den här lilla byn kan köpa en maskin som skapar ström till dem. Tänk att för 8000SEK kan denna byn få ström till vissa kvällar.

Tänk, att om vi är utan ström EN kväll så är vi så förbannade att vi inte vet vad vi ska ta vägen.

Bortskämda är vad vi är.

Jag tackar för denna otroliga upplevelse och ger mig nu tusan på att jag ska fixa att samla in dessa pengar. Skam den som ger sig!

//Gubben